Min eksemhistoria

Det är alltid intressant att veta andras historier angående eksem. Var ni födda med det? Haft atopisk eksem sedan barns ben? Ärftliga gener kanske?

Det här är min historia.

Ingen annan i min familj lider av atopisk eksem. Jag hade det som bebis och barn, kommer ihåg vagt att jag sov med bomullshandskar som mamma själv hade sytt. Av någon anledning lyckades jag ändå klia kroppen blodig, har fortfarande två torrfläckar som aldrig gått bort sen jag var bebis. En i nacken och en i ljumsken. Men som tonåring försvann besvären och jag praktiskt taget glömde bort att jag någonsin hade problem med eksem. Det var inte förän jag var 20 år gammal, när jag studerade i Universitet då någonting skedde. Fick plötsliga utslag över hela kroppen och blåsor över hela ansiktet som inte gick bort efter en vecka, tvärtom det ökade! Så jag gick till Vårdcentralen och fick en remiss till en dermatolog, 5 MÅNADER efter! Under den tiden hade det redan blivit infekterat och jag fick antibiotika som hjälpte. Fick en massa krämer och provade en efter den andra. Jag vet inte hur många gånger jag var hos min läkare i Vårdcentralen. Redan då började jag inse hur dålig vården är egentligen. Inget funkade. Fick då en tid till en annan läkare som skulle ta prover. Han bokstavligt talat brände ut ett hål i min armhåla och tog skinbiten för att testas. Det var inget fel tydligen. Frustration till max!!

Efter de fem månaderna av väntan hade det hunnit bli sommar och besvärena blev bättre. Men eftersom ingen kunde säga vad mitt problem var så visste jag inte heller hur jag skulle behandla mig själv. Men jag gick till min remiss i Utsikten, på Söder. Hade otrolig otur med att läkaren var jätteotrevlig och praktiskt taget schasa iväg mig som en hund. Vilket jag tyckte var orättvist, dels för att jag hade väntat så långe att få diagnos och dels för att HON ÄR LÄKARE, läkare ska hjälpa eller hur? Men hon gjorde iaf diagnos Atopisk Eksem på mig. Vilket jag tyckte var bullshit!!!!!!! Men jag var så pass desperat efter hjälp att jag gjorde allt hon sade skulle hjälpa.

Ljusterapi i ett år. Gick varanann dag till ljusterapi (typ stående solarium med ökade värden varje gång man var där). Kostade mig jättemkt tills jag slutligen fick frikort. 90 kr/ggn. Sedan använde jag Canoderm-pump över hela kroppen, kostar asmkt den krämen och en starkare kortison receptbelagd Flutivate för utslag/sår. Det kortisonet var jättebra och jag använder den fortfarande vid behov. Ytterst sällan dock. Fick inte duscha mer än en gång i veckan och måste undvika perfymer och dålig mat. Stress orsakar också utslag, vilket förklarar det mesta.

Idag 6 år senare lider jag fortfarande av samma slags eksem. Är i ständig letan efter den perfekt krämen som inte kostar för mycket och som är skonsam för min kropp. Livsstilen är också helt efter vad som är bra mot min "sjukdom". Slutade studera på universitetsnivå. Har ett stressfritt arbete, duschar kroppen endast vid behov (2ggr/v eller varje gång efter träning), försöker undvika socker, kolhydrater och fett som brukar bidra till eksem. Kläder är också utbytt, bara mjuka kläder och tunna bomullströjor under allt, samt tajts för att slippa skavsår och eksem över mage o rygg.

Idag har jag dessutom införskaffat luftluktare och går till salong varje månad för att få fake naglar, eftersom det är mycket mjukare mot huden när man kliar och inte blir sår. Jag äter massa kosttillskott som är bra för huden och krämar på 3-4 ggr/dygn. Personligen tycker jag att det är otroligt besvärligt med att ha atopisk eksem. Många som inte riktigt förstår vilken frihet de har, med att slippa tänka på allt detta. Utan alla mina rutiner och apparater och dylikt så funkar inte jag. Jag blir typ sängliggande och otroligt svag pga eksemen och det gör faktiskt ont. Men eftersom jag håller på såhär så funkar det bra.

Jag undrar bara.... hur länge ska jag hålla på? Resten av mitt liv? Så trött redan nu ju...

Vad är din eksemhistoria? Berätta gärna, är  väldigt intresserad.